Vi arbetar där känslorna sitter

Orken räcker längre. Den som märker de tidiga tecknen på att det börjar bli för mycket kan göra något åt det medan det fortfarande är lätt, i stället för att köra på tills kroppen säger stopp.

Lugnare beslut. Den som känner sig själv har mindre brus från prestige och kortsiktiga impulser att lyssna igenom. Det märks i vilka vägval som görs, och det märks i hur de förklaras för andra.

Samtalen tas i tid. Vi ser att människor börjar känna igen en spänning tidigare, både i sig själva och mellan varandra, och då hinner missförstånd redas ut innan de har vuxit till något större.

Det går att säga som det är. När återkoppling kan ges och tas emot rakt vågar människor prova sådant som kan misslyckas, be om hjälp och ta initiativ, i stället för att lägga sin energi på att skydda sig.

Den som säljer behöver inte kundens ja. Alltså inte för sin egen skull. Då går det att lyssna på riktigt och höra vad kunden faktiskt behöver, och mötet blir ett samtal i stället för ett framförande.

Bakslag tar inte lika hårt. Den som kan möta sina egna känslor blir inte lika lätt slagen ur kurs av en motgång, och det märks för en hel arbetsgrupp när någon kan stå kvar i en svår period.

Fler vill stanna. När utveckling är något ni gör med era medarbetare och inte på dem så märks det, och det betyder något för en människa att någon tycker att hon är värd en sådan vecka.